”Rädda dig och ditt barn, oroa dig inte för pappa och mig. Lämna allt och åk! Så långt bort som möjligt”

Hej. Jag heter Nataliia. Jag är från Odesa, det är en stor vacker stad vid Svarta havet.

Den 24e Februari vaknade jag av en stark explosion. Jag förstod inte vad det var. Det var ingen förvarning eller flyglarm. Ingen kunde tänka sig att det skulle vara ett krig i vår moderna värld.

Min mamma ringde mig först. Det hördes genom telefonen att hon sprang, andades tungt och grät: ”Vi är bombade, vi försöker just nu hitta skyddsrum.”

Mina föräldrar bor i en gränsstad och nu är den ockuperad. De är som fångar. Det går inte att lämna staden. Folk som försöker rymma riskerar sitt liv och att hamna i skottlossning. Jag känner mig hjälplös. Det är svårt att föreställa sig… att förstå vad man kan göra.

Bara min mamma visste vad jag ska göra: ”Rädda dig och ditt barn, oroa dig inte för pappa och mig. Lämna allt och åk! Så långt bort som möjligt” sa hon. Vi förstår alla, att det viktigaste som föräldrar har är deras barn.

Samma kväll tog vi tåget till gränsen.

Tåget åkte väldigt långsamt och med släckta ljus för att synas mindre…

Ingen borde behöva uppleva de här hemska sakerna som händer i Ukraina just nu. Mitt land har rätt att vara lyckligt, inte gråta varje dag och gömma sina barn. Ukraina kämpar för sin rätt med sitt blod. Det är en otroligt svår tid för oss och för hela den civiliserade världen.

Det är onödigt att spendera tid på anklagelser, förolämpningar – livet är intressant och oförutsägbart… Vi vinner, för att sanningen alltid vinner över ondskan! Slava Ukrajini – Era till Ukraina!

Tacksam till alla, som hjälper i den här kampen.

Översättning till svenska – Iryna Mildt.