En känsla av deja-vu lämnar mig inte. Första gången vi var i Sverige var 2014 efter att kriget började i östra Ukraina, nämligen i Donetsk. Packade våra liv i två resväskor, lämnade våra lägenheter, jobb och skola. Då bodde vi bara i Sverige i 2 månader innan vi åkte tillbaka till Ukraina igen men inte till Donetsk då den staden inte fanns längre. Och fortfarande inte finns. Nu finns där den så kallade Donetsk folkrepubliken istället. Vi bosatte oss i Zaporizha istället där vi startade vår affärsverksamhet som utvecklades positivt.

Allt det hemska som vi upplevde 2014 återkom den 24 februari 2022. Vi vaknade av ljudet av militärflygplan som flög över oss, av samtal från vänner i Kyiv… Krig…

Krig! Hur är det möjligt!

Från första dagen anslöt vi oss till en volontär rörelse och gjorde allt vi kunde. Hemma hade vi en restaurang så vi lagade mat åt våra militärer.

I början planerade vi inte att lämna vårt hem. Situationen var svår men under kontroll. Allt ändrades efter att ryssarna tog staden Energodar, där europas största kärnkraftverk ligger. Hotet att spränga den skrämde oss väldigt mycket. Vi bestämde oss för att rädda vår son. Lösningen på det här problemet kom av en slump i rätt tid. På kvällen den 7 mars sa min man att nästa dag åker vi… Och utan att säga till någon (mamma, pappa, son med fru) åkte vi. Först till Khmelnytskyi, sedan till Warsawa.

Vi bestämde oss direkt för att åka till Sverige. Här bor plastsystern till mina barn som är väldigt orolig för oss och väntar på oss. Hon har hjälpt oss att komma till Sundsvall och hjälper oss fortfarande.

Jag tackar gud och ödet att min son inte har upplevt hemskheterna av ockupationen, bombningar, förstörelsen. Dock har barnet förlorat sin barndom, kontakt med sin far, storebror och kompisar…

Sådana barn finns det ett oändligt antal av…

Det krossar mitt hjärta.

Vi har hamnat i en underbar stad, Härnösand, där mitt barn har börjat glädjas över varje ny dag, nya kompisar och nya möjligheter. Jag är oändligt tacksam till Sverige för allt stöd, för tron på oss och all hjälp. Men ingen kan hjälpa mitt hjärta som är stressat och oroligt över min äldsta son, min man och mina föräldrar, mina vänner…

Översättning till svenska – Iryna Mildt.