”Jag är väldigt glad att mina barn är i säkerhet och inte behöver uppleva krigets hemskheter men själen lider för mitt land och mitt folk”

Den 24 februari 2022 vaknade jag av att min man ringde och sa: ”Det har börjat”. Jag blev väldigt rädd. Redan 2014 när ryska armen började annektera Krim och Donbas levde vi i rädsla för ”Ryskij Mir”. Tre dagar tidigare övertygade min man mig om att packa alla saker och flytta till mina föräldrar i Cherkassy. När det fullskaliga kriget började hade jag redan en plan för vad jag skulle göra. Jag, mina barn och min mamma satte oss i bilen och åkte till den Polska gränsen. Kvällen den 24 februari var vi i Lviv och sedan tog det oss 4 dygn att lämna Ukraina. Vägen var väldigt jobbig, alla ville så fort som möjligt komma till en säker plats. Människor sov och åt i bilarna. Det var kallt och fortfarande vinter. Min lilla son som var två år då blev sjuk men jag visste att vi var tvungna att åka i vilket fall.  Den 28 februari passerade vi den Polska gränsen och redan den 2 mars var vi i Sverige. I Sverige bor redan min bror sedan 10 år tillbaka. Vårt första boende var hemma hos honom. Jag drömde att allt skulle ta slut snabbt och att vi skulle kunna återvända till allt vi lämnade kvar; nämligen våra nära och kära, min man, min son och min far. Men tyvärr pågår kriget fortfarande. En månad efter att vi kom till Sverige var vi tvungna att fråga efter hjälp hos migrationsverket. Vi blev placerade i Härnösand där vi nu bor och väntar på att kriget ska ta slut. Alla våra krafter försöker vi skicka hem för att vårt land ska vinna. Min man och min äldsta son, som alla andra medvetna Ukrainare, hjälper aktivt den ukrainska armen och landet vilket gör att segern närmar sig. Jag är väldigt glad att mina barn är i säkerhet och inte behöver uppleva krigets hemskheter men själen lider för mitt land och mitt folk, och extra mycket för de som befinner sig under rysk ockupation.
Jag saknar mitt land och min familj jättemycket. Jag tror starkt på vår seger och själv bevarar jag vår kultur, vårt språk och våra värderingar även om jag är 3000 kilometer från mitt hem. Min familj från Ukraina har skickat Ukrainska böcker för barn och vuxna till Härnösands bibliotek. Alla Ukrainare som vill läsa på sitt modersmål kan komma dit.

Ukrainsk text – Olena Andryeyenkova.

Översättning till svenska – Iryna Mildt.