”Vi var en lycklig familj, som väntade vårt andra barn, men vi blev tvungna att ändra på allt”

Den 24 februari 2022, kl 5 på morgonen, vaknade vi av kraftiga explosioner utanför vårt hus. Kriget hade börjat! Jag var väldigt oroligt och rädd. Våra liv vändes upp och ner på ett litet ögonblick. Vi var en lycklig familj, som väntade vårt andra barn, men vi blev tvungna att ändra på allt. Min man är militär och blev tvungen att åka iväg på en gång och morgonen den 24 februari var den sista gången jag såg honom innan jag åkte från Ukraina.

Jag och min dotter Angelina packade våra väskor och tillsammans med våra husdjur åkte vi till min mamma som bor i centrala Kyiv. Under en vecka var vi där och sprang hela tiden fram och tillbaka till skyddsrummet. Människor hade panik, flera affärer var stängda och det var svårt att köpa mat. Jag bestämde mig för att lämna Ukraina. Vi tillbringade ett dygn på en tågstation och väntade på ett tåg till Ivano-Frankivsk. Vi åkte i gången och satt på våra väskor för att det var alldeles för många som försökte fly. Sedan tog vi oss till Tjernivtsi och därifrån tog bekanta oss till den Rumänska gränsen.

Tre dagar stannade vi i Rumänien och sedan hjälpte volontärerna oss till Sverige. Migrationsverket placerade oss på en camping i Timrå och sedan i ett lägenhet i Härnösand. I Härnösand sommaren 2022 föddes vår efterlängtade son. Efter att kommunen tog över ansvaret för oss fick vi en tvåa att bo i och där bor vi just nu.

Vi längtar så mycket efter att åka hem till Ukraina. Tills dess försöker vi leva vårt liv så bra vi kan. Min dotter går i skolan och jag tar hand om sonen samt stickar gosedjur, som jag även säljer till andra. På så sätt försöker jag hjälpa min mamma som är kvar i Kyiv och min man som är vid fronten. Han har fortfarande inte träffat sin son. Men jag är övertygad om att han kommer att göra det och att vi alla ses i vårt hemland, när vi äntligen blivit fria från fienden som anföll oss så förrädiskt den 24 februari 2022.

Uppdatering 2023-04-16:

Med stor sorg i hjärtat, vill jag meddela, att Veronikas man, sergeant för Territorial Defense Forces of the Armed Forces of Ukraine, Yury Andriyovych Moroz (09/09/1975 – 04/16/2023)  hamnade i artilleribeskjutning och dog av skadorna i närheten av Soledar.

Ukrainsk text – Olena Andryeyenkova.

Översättning till svenska – Iryna Mildt.